update
Har så himla mycket på hjärtat så vet inte riktigt var jag ska börja.
Kan väl starta med att säga att min vecka i Alanya var helt underbar, verkligen något jag behövde. Bara komma bort från verkligheten ett tag, koppla bort alla krav och bara leva livet. En lång vinter väntar och då är det bra att kunna plocka fram en massa varma minnen. Att jag hade det bästa sällskapet man kan tänka sig var inget minus det heller. Min kamera gick sönder redan andra dagen. Men allt jag var med om sparar jag i hjärtat.
Kan även säga att det inte alls var en dålig syn jag möttes av när jag steg av tåget i Luleå. Hela jag blev varm.
Nu är man tillbaka i verkligheten, eller egentligen, mer än verkligheten, svårt att förklara. Allt känns bara så seriöst. Tror iallafall att det kommer att bli utvecklingens år och jag är redo. Känner att jag fått en bra start iallafall, tror året kommer flyta på rätt snabbt, höll på att skriva smärtfritt också, men tyvärr så tror jag inte det. Men... det som inte dödar en gör en bara starkare.
Väldigt tomt utan min andra halva här om dagarna. Såna här småsaker som att vakna av dina pussar på morgonen, är det jag saknar mest. Sommaren jag har haft tillsammans till dig har verkligen varit den bästa i mitt liv. Men alla dessa soliga och regninga dagar och nätter då vi bara njutit av varandras sällskap kan jag leva länge på.
alanya
Tankte bara snabbt uppdatera lýte. Allt ar underbart, just nu ar val vadret ýnte det basta men det gor ýnte specýellt mycket. Var ut och svangde lite igar, gar ýnte ýn pa nagra detaljer, men ýdag blýr det lugnt ýaf, ata en rýktýgt god mýddag och traska lýte pa stan.
Saknar Jon sa det gor ont, men forsoker tanka pa hur underbart det ska blý nar vý ses ýgen. Nar jag far krama om dýg, pussa pa dýg...... Langtar!!
Har haft mycket týd týll att tanka har nere, och det mesta kretsar val egentlýgen krýng honom. Ar sa fruktansvart lycklýgt lottad som har dýg.
fjärilar
Det spelar ingen roll hur om mina drömmar går sönder, spricker i tusen bitar, för du har lärt mig hur man samlar ihop sig, hur man pusslar ihop ett pussel, trots att några hundra delar saknas.
Jag vet, älskling, att det tar så mycket mer än vad sekunderna räcker till, för att berätta att du är så mycket mer än bara hud och hjärtslag.
Du är glömda drömmar och framtidens hopp. Du är så mycket mer än bara människa, du är naturligt övernaturlig. Du är så mycket mer än vad kärleksord kan beskriva, för dom är inte stora nog åt någon som får mig att vara något annat än en saga med saknade kapitel och en historia utan slutstation.
Du fick mig att vara någon som existerade som något annat än luft, du andades in mig och jag lät mig inandas. Och allt som verkat så långt borta, var plötsligt så nära, så nära.
Och när jag inte trodde att någon kunde plantera fler fjärilar i min mage än vad som redan fanns, tog du min hand, kysste in din bokstav i mitt hjärta och gav mig en hel fjärilsfarm.
