Susanna

Försov mig imorse och sen gick det bara utför.
Det värsta av allt är väl att jag tog ut min irritation på helt fel person idag, verkligen helt fel, men jag känner mig bara så frustrerad. När ens bästa vän mår dåligt är det självklart att man själv mår dåligt liksom. Jag hatar när jag inte vet hur jag ska kunna hjälpa till, känns som att jag inte räcker till. Hoppas iallafall att denna höst och vinter bara har varit starten på en livslång vänskap...

Förövrigt känner jag mig allmänt splittrad.
En dag i taget!